Asså har ni någon gång kännt att ni är så glada å att inget kan ta ner er?
Så har jag känt nu ett tag å när något börjar ta ner mig så kommer bara fler anledningar till varför jag borde njuta av livet och varför jag fortfarande borde vara uppe på topp.
Jag menar jag kanske blir lärling åt en fotograf, jag kanske får ett jobb nu också.
Jag har mer å göra än någonsin, vänner överallt som sliter i mig:)
Känns som att jag snart ska ta en mini-semester, vad det innebär vet jag inte än, men typ ni vet dom dagarna då jag satt inne på något fik i göteborg å smuttade på det där starka kaffet hela dagen:)
Eller när vi köpte nötter i saluhallen och kastade kandiderade mandlar i munnen på varann, spelade in film och njöt av vårsolen.
Eller minns ni den gången då vi blev pisseblöta och såg ut som dränkta kattungar med sminket ner till knäskålarna?
Eller när vi låg på gräset och jag drömde mig bort, långt långt långt bort så att jag aldrig behövde komma i kontakt med verkligheten igen.
När du och jag hade gjort kycklingsallad och satt på bryggan och äcklade oss.
Eller alla kvällar vid piren som nu inte blivit av, hur vi pratade om Härskare mårten och alla hans kvaliteter och varför allt blev som det blev, när det bara var du och jag som förstod och alla andra va så jävla deprimerade.
Eller den gången då vi åkte cabben och sjöng våran låt som alla andra tyckte va skitdålig som fick oss att le och aldrig vilja sluta.
Eller då när du å jag satt på centralen å det kom en varghund å skrämmde livet ur mig, eller när du tog min trosor och skrek "Jossan har köpt trosor!!!" och viftade med dom i luften och du lyckades locka till dig två pundare som frågade om vi hade nån alkohol.
Eller när jag skjutsade dig på din chefs cykel och du skulle ha din jävla KEBAB! men inte fick det:) å vi cyklade hem till lisa som bor uppe längst uppe på den där jävla backen du vet, då vi åt allt som itne var kebab, å då vi va så sjukt bakis att det var äckligt att bara finnas till?
Eller då vi skulle banta förra sommaren, kommer du ihåg det? när jag tjatade om mina jävla knäckebröd och du om din jävla potatissoppa som va så sjukt jävla god efter tre dar med bara äpplen och tomat. eller då vi samma kväll drack varsitt stort glas vin och fnissade som vi aldrig gjort förr:)
Eller kommer du ihåg då vi åt jordgubbar och jag var minst lika röd som en, å vi sedan la oss på gräset och tittade upp i den stora lönnen och jag drömde mig långt långt bort ifrån allt.
Allt det här är händelser med personer något borde ni känna igen er i, om ni inte gör det så orkar jag bara inte skriva alla underbara konstiga minnen:)
Jag saknar alla men nu måste jag ifrån er för att bli en människa och med det så flyger jag bort bort bort och det är inte Gran Canaria och det är inte Norge och det är inte Malmö och det är inte Stockholm som jag så många gånger sagt utan platsen finns bara i mitt huvud.