Lysekil

Idag insåg jag hur mycket jag saknar Lysekil, men inte bara Lysekil utan att få komma bort, sommar, att vara fri från alla bekymmer.
Snart tar jag studenten och efter det har jag ingen som helst försäkring på min framtid, vet att det kommer att lösa sig men ändå...
Det känns fortfarande jobbigt att man nu får det man kämpat efter i flera år att vara fri från skolan och få alla ansvar.
Var de det man ville ha eller hade man det bra som man hade det?

Jag har i vilket fall som helst planerat å vara i Lysekil över midsommar, den som vill följa med är mer än välkommen att göra det:)
Så då är det tillbaks till att vara bekymmerslös om det så bara är över några dagar.
Att leva i självförnekelse är något vi människor är bra på, men frågan är om inte vi har det som någon slags försvarsmekanism för att kunna ta tag i problemen lite senare.

Så på midsommar blir det självförnekelse och fylla med hela stan<3