fredag 10 juli 2009

Jag är ingen soldat


Inte bloggat på ett tag igen, som vanligt, för att uppdatera er blev det inget lysekil över midsommar det blev massa kul med virran hos hennes morbror:)
Nu har första lönen kommit ifrån ICA yay för att må piss för att få lite pengar.
jag har iaf fått lite pengar nu, köpt nödvändiga saker å absolut inte nödvändiga saker..
När det materiella tar över för mig så får jag samtidigt höra så jävla mycket klagomål i från alla håll, nej jag tänker inte hjälpa dig om inte du hjälper mig! jag är trött på att bara ge och ge och aldrig få något tillbaka!
snälla fatta att du ger mig ingenting kanske en tråd när jag gett dig en tröja.
Och så till mamma som aldrig kan sluta klaga på mig, hon hör inte själv allt hon säger hon förstår inte hur hårt det tar på mig, visst klart som fan jag säger något tillbaka men har jag inte rätt till det? att försvara mig själv varför ska jag bara stå där å ta skiten?
är det bara jag som gjort såhär mot mig själv?
är jag sån som dom påstår?
varifrån får jag min tröst när allas precis allas! aggressioner går utöver mig? när får jag lov att skrika tillbaka?
Jo svaret på det är aldrig, för vad jag än gör är det fel, jag kan inte minnas senast då dom va innerligt stolta över mig, var har jag min starka punkt när allt omkring mig rasar samman?
För mig är det svårt att förstå då jag ena stunden kan känna mig stor som ett hus men nu känner jag mig som världens minsta lilla patetiska varelse som sitter här i i floder av tårar och inte har någonstans att ta vägen. jag är trött på det ytliga så jävla trött på det!
jag är trött på er som inte håller vad ni lovar jag är trött på alla idioter som aldrig finns där för mig i dom ställena där jag varit där för dom.
jag är trött på att jag aldrig får vara självisk när alla andra får det och klagar när jag gör samma sak tillbaka, jag är trött på att människor bryr sig mer om sina egna tårar än någon annans.
Är jag självisk nu? när jag inte vill se det från deras sida mer? när jag bara vill flytta härifrån då jag bara vill ligga i en famn och aldrig mer någonsin gå tillbaka?

1 kommentar:

  1. Jag tror det hör till den mänskliga naturen att vara självisk. Till viss del då.
    Men jag finns för dig ska du veta, och jag saknar dig som bara den!

    SvaraRadera