Jag skriver enbart i min blogg när jag antingen mår piss eller är jätteglad har jag märkt, eller om jag e jättearg då, så det blir väll när jag har starka känslor då...
Kollade precis på en film "I taket lyser stjärnorna"
I filmen dör mamman och dottern blir lämnad kvar ensam och inte änns sin kärlek får hon.
Jag trodde jag skulle gråta sönder mig, jag menar dom som står dig nära, tänk den dagen dom går bort, tänk om du aldrig får chansen att visa dom hur mycket du älskar dom, bara få säga " JAG ÄLSKAR DIG" en sista gång.
Tänk den dagen då du står där själv, tänk om du då inte har någonting, vad ska du se fram emot.
Alla dom här tankarna passerar min hjärna och mitt hjärta.
Då kan jag inte heller låta bli att tänka, vad har jag att se fram emot, vad har jag i mitt liv som e så jävla bra?
Jo visst jag har mina vänner som jag glider ifrån allt mer efter skolan, jag har en dis funktionell kärlek till min familj.
Jag har fel sätt att se på förhållande och flyr varje gång någon närmar sig.
Jag spottar ur mig alla mina brister för att jag är så rädd att personen ska upptäcka dom senare och ändra sig, titta på mig och gå därifrån.
Idag har jag moln i mina ögon och dom rinner ner för kinderna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar